Lacnunga & de nio heliga örterna

Från boken "Växthäxans lilla svarta" >

Lacnunga är en samling medeltida medicinska och magiska texter som delvis är skrivna på fornengelska och latin. Texterna innehåller en blandning av praktiska råd för behandling av olika åkommor, tillsammans med besvärjelser och magiska ritualer för att skydda mot eller bota sjukdomar. I Lacnunga finns en särskilt känd del som fritt översatt heter ”De nio heliga örterna” (på fornengelska: ”Nigon wyrta galdor”, på engelska: ”The nine herbs charm”). I den beskrivs nio viktiga och magiska örter samt hur de skulle användas. Vilka heliga örter det egentligen var har tolkats lite olika när det gäller nummer 3 och 8.

Örterna ska vara:

1. Gråbo - ’Artemisia vulgaris’

2. Groblad - ’Plantago major’ 

3. Källfräne - ’Nasturtium officinale’ 

4. Läkebetonika - ’Stachys officinalis’ 

5. Kamomill - Matricaria chamomilla

6. Nässla - Urtica dioica

7.  Vildapel - ’Malus sylvestris’ 

8. Dansk körvel  - "Anthriscus cerefolium’ 

9. Fänkål - ’Foeniculum vulgare’ 

​

Dessa nio örter ansågs inte bara ha medicinska egenskaper utan även inneha mycket magiska. Texten innehåller specifika instruktioner för hur örterna skulle samlas, förberedas och användas i ritualer för att bota sjukdomar och skydda mot ondska. ”Lacnunga” och ”De nio heliga örterna” ger en fascinerande inblick i hur våra förfäder såg på sambandet mellan hälsa, natur och magi. Texterna representerar även en förlorad kunskap där helandet ansågs vara en helig akt, djupt förankrad i det naturliga men också i det övernaturliga. I Norden under den tiden, var nummer tre ett heligt tal likaså nio som är tre gånger tre, och man ansåg att det fanns nio orsaker till sjukdom. Dessa nio heliga växter ansågs kunna hjälpa mot alla dessa. Seden att plocka nio eller sju blommor på midsommaraftonen sägs komma från bruket att plocka dessa nio heliga växter på sommarsolståndets morgon och binda dem till en bukett, som sedan användes till riter och ceremonier under firandet.